Tiotusentals åskådare kantade OS-banan som gick från Stadion till Sollentuna kyrka och tillbaka till Stadion
|
Banan från det olympiska maratonloppet 1912
Maratonloppet vid OS 1912 avgjordes på en bana från Stockholms Stadion ut till vändpunkten vid Sollentuna Kyrka och sedan tillbaka till Stadion.
Marathonkommittén arbetade länge med att försöka hitta en lämplig banan. Först diskuterades olika alternativ för rundbanor med start och mål på Stadion. Ett förslag var en bana genom Ålkistan – Järva – Järfälla och Spånga och sedan tillbaka till Stadion.
Det gick dock inte att hitta en lämplig bana som uppfyllde kravet att vara 40 200 meter lång – dåtidens distans vid maratonlopp i Sverige.
Till sist valdes därför den enklare lösningen med en vändpunktsbana längs landsvägen norrut genom Sollentuna och mot Uppsala.
Vändpunkten efter 20 100 m kom då att ligga strax norr om Sollentuna kyrka.
Banan för 1912 års OS-mara. 2012 års Jubileumsmarathon kommer att följa denna bana så nära som möjligt.
|
Start och mål vid kungliga läktaren
Loppet hade start och mål vid kungliga läktaren på Stadion. Det innebar att deltagarna sprang knappt 350 meter på löparbanan innan de lämnade arenan genom valvet mot Valhallavägen (ett varv inne på Stadion mötte 384 m 1912).
Ett tag diskuterades att löparna vid målgången skulle springa till höger och sedan c:a 50 meter fram till målet när de kom in i Stadion. Detta för att minska risken för att scenerna från OS 1908 skulle upprepas.
Italienaren Dorando Pietri, som ledde maratonloppet i London, var helt utmattad när han kom in i White City Stadium. Han föll till marken ett par gånger och fick hjälp av några funktionärer för att komma på benen igen. Pietri var först över mållinjen, men diskvalificerades för att ha fått otillåten hjälp.
De dramatiska scenerna inför 80 000 åskådare i världens då största idrottsarena blev för många det kvarstående minnet för 1908 års OS. I förberedelserna inför maratonloppet i Stockholm lades stor vikt på att loppet skulle genomföras på ett värdigt sätt.
Inför maratonloppet i Stockholm bestämdes dock till sist att löparna skulle springa till vänster när de kom in på Stadions löparbanor och sedan avverka knappt 350 meter fram till målet vid kungliga läktaren.
Hög medicinsk beredskap
Maratonbanan två kontrollstationer; i Stocksund efter 5 km och 35 km samt i, Tureberg efter 15 km och 25 km. Här bjöds löparna enligt den officiella rapporten från OS på ”alla slags förfriskningar som reglerna tillåter”.
Här fanns också läkare, sjuksköterskor och fullt utrustade sjukrum samt ambulans och bilar.
Läkare och sjuksköterskor fanns också vid vätskekontrollerna vid Silverdal (10 km) och 30 km) samt vid vändpunkten (20 km). Medicinsk personal fanns även vid Söderbrunn (2 km och 38 km).
Vid målet fanns tre läkare.
Rapportering till målet
Från kontrollstationerna Stocksund, Silverdal och Tureberg lämnades rapporter via telefon om ställningen för de främsta löparna till målet.
På Stadion väntade 22 000 åskådare med spänning på rapporterna från banan. Detta var enda tävlingsdagen under OS som den nybyggda arenan var fylld till sista plats
En flaggstång användes för att informera publiken om ställningen i loppet.
När första kontrollstationen vid Stocksund passerades efter 5 km hissades bokstaven A och sedan nationsflaggor för att visa i vilken ordning löparna passerat. Silverdal hade bokstaven B o.s.v.
100 poliser och 300 militärer
100 poliser och 300 militärer var utplacerade längs banan för att se till att den hölls fri från bilar. All trafik på banan stängdes av en timme före start, och de som trotsade detta förbud kunde dömas till böter på upp till 200 kronor.
Längs banan var dessutom färdledare (funktionärer) och scouter utplacerade,
Färdledarna hade med sig dryck. Enligt den officiella rapporten från OS ”fanns det vid i stort sett var 500:e meter av banan möjlighet för löparna att få förfriskningar som vatten, the, kaffe, apelsiner eller citroner”.
Vattnet som löparna bjöds på hämtades från apotek i plomberade flaskor.
Scouterna hade till uppgift att signalera till närmaste vätskekontroll om någon löpare bad om hjälp eller verkade vara i behov av hjälp.
Före start rensades maratonbanan från alla större stenar. Stora delar av banan vattnades dessutom för att det inte skulle damma så mycket.
Åskådarintresset var stort. Enligt den officiella rapporten från OS kantades banan av tiotusentals åskådare.
Fredrikshof 1912 och 2012
Nils Djurberg var tävlingsledare för maratonloppet. Han var ordförande i Fredrikshofs IF som var landets ledande långlöparklubb i början av 1900-talet. Fyra löpare från Fredrikshof deltog i OS-loppet. Andra medlemmar från klubben var engagerade som färdledare.
Fredrikshof kommer att ställa upp med banfunktionärer även vid 2012 års Jubileumsmarathon.
Källor: Den oficiella rapporten från OS 1912 samt Mellan heroism och idioti (Christian Lindstedt).
En tur runt 1912 års OS-bana
|
